Belgian 1860-1949 Belgian painter, printmaker and draughtsman. No single label adequately describes the visionary work produced by Ensor between 1880 and 1900, his most productive period. His pictures from that time have both Symbolist and Realist aspects, and in spite of his dismissal of the Impressionists as superficial daubers he was profoundly concerned with the effects of light. His imagery and technical procedures anticipated the colouristic brilliance and violent impact of Fauvism and German Expressionism and the psychological fantasies of Surrealism. Ensor most memorable and influential work was almost exclusively produced before 1900, but he was largely unrecognized before the 1920s in his own country. His work was highly influential in Germany, however: Emil Nolde visited him in 1911, and was influenced by his use of masks; Paul Klee mentions him admiringly in his diaries; Erich Heckel came to see him in the middle of the war and painted his portrait (1930; Cologne, Wallraf-Richartz-Mus.); Alfred Kubin owned several of his prints, while Marc Chagall and George Grosz also adapted certain elements from Ensor. All the artists of the Cobra group saw him as a master. He influenced many Belgian artists including Leon Spilliaert, Rik Wouters, Constant Permeke, Frits van den Berghe, Paul Delvaux and Pierre Alechinsky.  Related Paintings of James Ensor :. | Fireworks | The Massacre of the Innocents | Point of the Compass | The Assumpton of the Virgin | The Tribulations of St.Anthony |
Related Artists:
Marescalco, Il
Italian, approx. 1470-1538
Johan Carl Neumann
painted Johan Carl Neumann in 1864
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).